Spring Night in Frida’s Father’s Garden
Vårnatt i Fridas faders trädgård
by Birger Sjöberg
Tycker att vi borde andar vara
denna afton ibland blommors snö!
Ovan häcken står vår granna, klara
aftonstjärna som en fyr på sjö.
Dunklet är nog tätt, men blomstren skina,
trotsande det tunga skymningsdok.
Nyss en apel dödstyst ner sitt fina
överflöd av vita blommor vrok.
Ej är Frida högljudd med sin stämma,
men hon helst vill viska denna stund.
Liksom rädes hon att skönhet skrämma
som en fågel från vår trädgårdsrund.
Eljest saklig själv, jag kan ej svara,
ej min tankes alster ivrigt strö.
Tycker att vi borde andar vara
denna afton ibland blommors snö.
Translation
I feel we should be spirits, she and I,
on this evening in the blossom snow!
Above the hedge, a star lights up the sky
like a beacon on the sea, aglow.
The dusk is thick, but all the flowers shine
in defiance of this nightly shroud.
Just now, an apple-tree cast off its fine
blossoms in a silent silver cloud.
My Frida will not raise her lovely voice,
she would rather whisper now than talk.
As if afraid to frighten off with noise
beauty’s bird from our garden walk.
Now reason fails me, I cannot reply,
nor put into words the things I know.
I feel we should be spirits, she and I,
on this evening in the blossom snow
.
علاقه مندی ها (Bookmarks)